Örtofta slott historia
Hem / Historia, Vetenskap & Forskning / Örtofta slott historia
De gjorde stora ansträngningar för att försköna och förbättra egendomen, bl.a. Det var då slottets karaktäristiska flyglar och torn tillkom, inspirerade av fransk renässansstil. Hans dotter Margareta Magdalena och hennes man, hovmarskalken friherre Carl Filip Sack till Bergshammar, köpte efter faderns död gården.
Johan Dücker som var barnlös testamenterade 1892 slottet till Jacob Erland Fredrik Bennet.
Örtofta har sedan mitten av 1700-talet, tillsammans med Flyinge, verkat som en av de viktigaste avelsgårdarna för häst. Sedan följde en lång period av ägande från flera av dåtidens danska adelsätter, Björn, Lindenov, Bille, Brok, Lykke och Ramel för att efter övergången till Sverige inlemmas bland släkten Barnekows många gods.
I sitt äktenskap med Anna Rosenblad hade han sonen, friherre Carl Wilhelm Henrik Dücker Bennet, som några år senare överlät gården till sina barn.
Örtofta slott ägs och bebos sedan 1989 av familjen Dir. Leg Vet. Peter Clemens Melinder.
Örtofta, som har varit känt sedan 1000-talet är ett av Skånes äldsta, och under medeltiden, mest betydelsefulla gods.
1483 ägdes Örtofta av riksrådet Tönne Vernesen Parsberg, och troligen var det han som på slutet av 1400-talet lät uppföra ett hus varav rester ännu finns i den nuvarande borgen.
Där byggde han till Visborgs borg, på vilken han bodde till sin död 1437.
Grundaren av dagens slott
Det är lite ovisst vem som är grundaren av Örtofta. Det var hans son, Henrik Dücker som lät bygga om huvudbyggnaden till dess nuvarande utseende.
Dücker var ogift och hade före sin död testamenterat egendomen till friherre Jacob Bennet.
Han har troligen därefter inte bott på Örtofta utan i staden och på sitt gods Vittskövle. Under Dückers tid anlades avelsgårdar på Slättäng och Toftaholm och 1828 genomfördes enskifte på Örtofta.
Under den siste Dückers tid på 1860-talet fick slottet och dess ekonomibyggnader sin nuvarande gestaltning. Örtofta blev på så sätt undantaget och inordnat i den adliga eller kungliga godsjurisdiktionen.
Vid det adliga birket utnämndes birkedomaren och birkeskrivaren av godsägaren personligen, eller som han vanligen titulerades i de sammanhangen, birkepatronen.
Greve Dücker hade sedan giftermålet 1803 arrenderat godset av svärmodern. Margareta Magdalenas bror Adolf Fredrik Barnekow var en skicklig trädgårdsarkitekt och har säkerligen medverkat i arbetet med de nya trädgårdsanläggningarna som påbörjades under denna tid.
Man kan förmoda att med anledning av bröllopet verkställdes den grundliga reparationen av huvudbyggnaden, som inskriftstavlan över ingångsdörren berättar om.
Han borde därför inte ha bott på Örtofta utan i staden och på sitt närliggande slott Vittskövle. Carl Fredrik Dücker anlade 1841 avelsgården Sveaborg.
Med sin fru Eva Ottiliana Elisabeth Berg von Linde från Axelvold hade han två söner av vilken den yngre, Carl Fredrik, erhöll Slättäng och den äldre Johan Henrik Valter Örtofta.
Örtofta betecknade förr själva slottet, medan den kringliggande bebyggelsen kallades Väggerup, senare Väggarp.
Den första kände ägaren hette Trugot Has. Han hade, tillsammans med andra förnäma skånska män, slutit lands- och särfred mellan Skåne och Sverige (Skåne tillhörde ju Danmark på den här tiden) och skrivit sig på Örtofta på 1380-talet.
Trugot Has son, Trued Has, som var riddare (bland annat vid Erik av Pommerns bröllop), blev 1412 hövitsman på Gotland.
slottets interiör och i synnerhet trädgårdsanläggningen under ledning av en bror till slottets ägarinna, den kände trädgårdsarkitekten Adolf Fredrik Barnekow. Egendomen bildade ett litet självständigt rike där borgherrens lagar gällde. Äldste dottern Eva Catharina Sack gift med Johan Henrik Dücker löste till sig godset 1809.
Han rev den gamla korsvirkesflygeln och ersatte den med ett envånings stenhus beläget fristående från huvudbyggnaden och uppförde en korresponderande flygel av korsvirke på södra sidan. Denna bär Barnekows och Stenbocks vapen, herrskapets namnchiffer och årtalet 1728 samt en vers.
Örtofta tillhör de allra äldsta slotten/borgarna i Skåne och är känt redan på 1000-talet och var under medeltiden ett av de mest betydelsefulla godsen.