Sverigedemokraterna klimatfrågan

Det kanske viktigaste ögonblicket i Agendas klimatdebatt i SVT i söndags var när politikerna i studion fick frågan om de alla var överens om att Sverige ska klara målen om utsläppsminskningar till 2030.

Även Sverigedemokraternas klimatpolitiske talesperson, Martin Kinnunen, räckte lite försiktigt upp handen.

I allt fler väljares ögon räcker det inte med symbolpolitiska åtgärder och manifestationer. Framgångarna bygger på förmågan att identifiera och mobilisera kring stora folkliga opinioner som andra partier av ett eller annat skäl ignorerat. Förbättrad effektivitet och folklig legitimitet i klimatpolitiken var i själva verket en inte oväsentlig del i det mandat väljarna gav Tidöpartierna.

Det var därför Martin Kinnunen räckte upp handen och i princip lät som klimatministern.

Vidare säger hon att Tidöpartierna gemensamt kommer att arbeta för att Sverige ska nå netto noll 2045.

– Samtliga partier i regeringsunderlaget ställer sig även bakom de nationella etappmålen, som är viktiga kontrollstationer längs vägen, säger Romina Pourmokhtari.

Enligt överenskommelsen fastställs att klimatpolitiken ska grundas på tre principer: den ska ha en global inriktning med betoning på minskade utsläpp på global nivå, den ska bygga på teknologisk utveckling med ökad användning av fossilfri energi, och den ska förenas med ekonomisk tillväxt.

– Klimatpolitiken ska vara effektiv, den måste tolereras av medborgarna och skapa incitament för jobb och tillväxt.

Därtill är man överens om att transportmålet 2030 ska ses över, och att klimatpolitiska rådet ska göras om.

– Jag tycker vi fått en väldigt bra överenskommelse som går helt i linje med SD:s politik och också det vi alltid påpekat, att transportmålet för 2030 är ett destruktivt mål som vi måste se över, säger Martin Kinnunen, Sverigedemokraternas klimat- och miljöpolitiska talesperson.

TT: Vilken skillnad innebär det att ni nu får vara med om att utforma klimatpolitiken?

– SD är en röst för att vi ska tänka på hur all politik påverkar såväl företag som hushåll.

Medan de som inte är särskilt oroade – för övrigt en position som mycket väl kan innebära att man ser problemen men samtidigt tror att de går att lösa genom mänsklig påhittighet – uppgår till 13 procent i den senaste mätningen.

Även majoriteten SD-väljare är mycket eller ganska oroade över klimatförändringar.

Det stämmer att Sverigedemokraterna är det parti som i SOM-institutets mätningar har störst andel väljare som inte är särskilt oroliga eller inte alls oroliga.

Det handlar helt enkelt om att vi har ett parti till med på tåget för att ställa om klimatpolitiken.

Överenskommelsen mellan partierna slår fast att klimatpolitiken ska utgå från tre principer: den ska ha ett internationellt perspektiv med fokus på globala utsläppsminskningar, den ska bygga på teknikutveckling med mer fossilfri el och den ska förenas med ekonomisk tillväxt.

Nya förslag behövs

Regeringen och SD är också överens om att Sverige ska leva upp till sina ESR-åtaganden inom EU.

Det handlar om minskade utsläpp inom den icke-handlade sektorn, främst transporter, jordbruk och uppvärmning.

– Vi kommer att behöva presentera ny politik, nya förslag, på hur vi ska minska utsläppen från transportsektorn. Men det har också handlat om en tanke att ett ifrågasättande av klimatförändringarna skulle kunna erbjuda samma radikala polariseringsmöjlgheter som invandringen gjorde för några år sedan. 

Men det vi såg i Agendadebatten var i stora drag en eftertänksam och resonerande klimatpolitiker.

I diskussionen betonade Kinnunen klimatpolitikens komplexitet, att olika åtgärder måste vägas mot varandra för att nå resultat till en rimlig kostnad för samhället och för hushållen.

Men även majoriteten SD-väljare – 61 procent – är i den senaste mätningen mycket eller ganska oroade över klimatförändringar.

För ett parti som vill växa och dessutom gör anspråk på att sitta i regeringen, och kanske en dag leda den, vore det helt enkelt politiskt korkat att inte ta väljarnas oro över klimatförändringarna på allvar.

En återkommande tanke har varit att klimatfrågan skulle kunna vara en pusselbit för att ytterligare stärka SD:s position på landsbygden och bland väljare som är trötta på höga drivmedelspriser. Klimatpolitiken har blivit ett viktigt politikområde som måste behandlas därefter.

Miljöpartiets svaga stöd i opinionen, det ökade stödet för kärnkraftsutbyggnad och det tilltagande intresset för att diskutera effektiviteten i klimatåtgärderna är ytterst uttryck för denna förändring.

Att vara klimatskeptiker är följaktligen en marginaluppfattning bland väljarna. I takt med att detta blev allt tydligare, och allt fler väljare kom att se invandringen som en av de viktigaste frågorna, växte Sverigedemokraterna.

I klimatfrågan är situationen en helt annan.

Därför har de som menar att SD skulle vara intresserade av att profilera sig klimatskeptiker och som motståndare till grön omställning fel. 

SOM-institutet har under lång tid mätt den svenska klimatopinionen.

.